Jag renoverade vår huvudstads tegelfasad
Det var en sommar för länge sen. Det var närmare bestämt 15 år sedan nu. Jag hade just avslutat mina studier. Jag var färdig i norra delarna av landet och skulle flytta tillbaka nedåt, tillbaka till därifrån jag en gång kom. Jag var inte lycklig, inte alls. Det var svårt för mig att bestämma vad jag ville göra. Tragiskt nog fanns det inget för mig att hämta i den bransch i vilken jag utbildat mig. Jag ville göra något annat. Jag ville till huvudstaden.
När chansen dök upp tog jag den. Jag valde ett område där jag aldrig tidigare ens ägnat en tanke åt att arbeta i. Jag skulle renovera tegelfasad. När jag berättade det för mina föräldrar fick de en chock. Jag vet inte om det var för att jag skulle lämna stan igen eller om det var för att jag skulle renovera tegelfasad.
”Hur fan ska du kunna renovera tegelfasad i Stockholm? Du vet väl ingenting om att renovera tegelfasad?” svor pappa. Mamma såg mest förbryllad ut. Förbryllad på ett dåligt sätt. Ni vet, moloken på något vis.
Så blev det i alla fall. Flyttlasset gick några veckor senare. Vi hann bli sams innan jag lämnade och det var väl för väl. Skulle jag renovera tegelfasader kunde jag väl i alla fall få ha stödet från mina kära föräldrar. Var det för mycket begärt? Jag tror knappast det.
Idag har det gått 15 år sedan den där dagen. 15 år sedan jag satte mig på tåget åt nordöst. Tills jag färdades mot staden som skulle bli min. Mot en bransch som jag skulle komma att tillbringa hela 8 år inom innan jag bytte. Jag renoverade tegelfasader i stan under närmare ett decennium. Fortfarande, då jag vandrar på stadens gator, kan jag se upp mot tegelfasader jag renoverat. Ja, det var förstås inte bara tegelfasader jag renoverade. Det var bara så att jag gillade det bäst. Jag har alltid haft en svaghet för tegel. Kanske är det för att tegel pryder mitt barndomshem. Man kanske aldrig riktigt blir fri från sånt där.
Jag är glad att mitt jobb tog mig dit. Till mina drömmars stad som den så många gånger förr har kallats. Sveriges mittpunkt.